(varning för gnällit och långt inlägg med dåligt självförtroende)

Jag fick världens psykbryt här hemma förut. Över mig själv, mitt utseende. Att det ens kan vara lagligt o se ut som jag gör! Min extremt feta kropp, min hängbuk, hängtuttar ner till knäna. Allt bara dallrar och bristningar så man ser ut som en sprucken gris. Mitt ansikte, mitt fula korta hår. Vill fan inte ens visa mig ute för jag är så jävla grotesk och äcklig! Älskar kläder men passar inte i skiten. Jag vet ju att när folk tittar på mig så är det för dom undrar hur fan jag kan se ut som jag gör. Fan hatar detta! Blev helt hystersik! Har typ alltid varit såhär lite från o till men idag tog fan priset.

Varför kan jag inte lära mig och tycka om mig själv? Vad fan äre som är så jävla svårt? Jag hittar bara alla fel! Allt är fan fel! För när jag har har gått ner tills jag är nöjd med min kroppsform, kommer jag bli nöjd då? Fan, eller kommer jag gnälla på att jag har dom där fula bristningarna som kommer va där hela livet? Eller mitt fula korta lockiga hår? Vet inte vad jag ska göra för att kunna gilla mig själv bättre. Förstår itne ens att min sambo vill ha mig. Kanske är onödigt o skriva allt här men jag måste få ur mig det och bloggen hjälper mig med både med och motgångar.

Vill kunna va stolt över mig själv och kunna visa upp mig själv för den jag är!