Dött som vanligt.Har bara inte orkat o bry mig. Såklart haft Alvas alla dagisbasiller fram o tillbaka o ett bäcken o rygg som bara gör mer ont för var dag som går. Har varit på gymmet/promenad nångång här eller där i 20-30 min mellan alla hostningar o allt skit. Men nu är det eländet borta iaf. 

 

Smärtan har känts "okej" de senaste dagarna. Kan de vara för att jag har varit ledig sen i fredags och typ haft soffläge större delen av dagarna?  Förutom i tisdags då jag var inne i stan för o leta present till Alva men efter en timme så kunde jag knappt gå mer så fick åka hem. Idag har det typ känts bra. Har kunnat böja mig ner till golvet utan att känna att ryggen ska gå av så tog mig faktiskt ut på en rask(!!) promenad på 35 minuter. OM det var underbart? Så in i helvete kan jag säga. Kände dock av bäckent både i bak o ljumskarna men jag knata på ändå för jag kände mig så lycklig av att få röra mig. Jag tvivlar verkligen inte på att jag kommer komma tillbaka där jag var innan graviditeten för detta är något jag verkligen brinner för och känns så naturligt i min vardag. Bara så jäkla otur att man ska behöva haft ont sen start. Hade verkligen fått hoppts på en okej graviditet o få kunna träna ganska regelbundet men istället blev de värre. Jag ska till sjukgymnast på tisdag o se vad hon har o säga. Jag hoppas på o kunna bli sjukskriven för jag förstår inte hur jag ska kunna klara av o jobba mer med denna värk. 

 

Kommit på lite varför jag undvikit gymmet lite oxå. För jag känner mig så fruktansvärt fet. Ett par bröst som är som meloner igen. Det var nästan de bästa med viktnedgången o få så små bröst som jag fick men nu usch o fy o jag ser hur hela ansiktet är svullo igen. Gnällgnäll jag vet men detta tar väldigt psykiskt på mig oxå även om jag veeeeet att jag bär på mitt barn vilket jag är fruktansvärt glad över o otroligt tacksam över att kunna få.

 

Ja de va allt, se när nästa gång blir ;)