Ja det duggar ju inte tätt här mellan varven. Redan (!) inne i v 33. Jag känner verkligen att de inte alls är så långt kvar längre. Börjar o kännas lite vårigt i luften och jag bara längtar tills man kan ge sig ut på barnvagnspromenader, om jag inte har ont efter vill säga. Att kunna träna har gått sådär. Vissa veckor har jag knappt kunnat röra på mig något o vissa ett par "pass". Ja, pass i så som sitta på en cykel i max 20 min eller gå på vattengympa. Har haft så jäkla ont till och från o den mesta smärtan sitter i blygbenet och typ i ljumskarna. Önskar fan inte ens min värsta fiende att ha ont där. Svårt o sova pga smärtan o vaknade 100 gånger inatt pga den men hade ändå bokat in vattengympa kl 7.30 och tänkte ändå prova. Måste försöka gå 1 gång i veckan iaf o detta pass var riktigt bra. Inga konstigheter och inga sammandragningar. Så himla skönt och tiden passar perfekt just nu då jag lämnar A på dagis då min kropp inte kan ha henne hemma =/. 

 

Men iaf, ca 19 kg+ men jag har inte gått upp något på 3 veckor nu så det går verkligen inte i samma takt uppåt längre vilket är skönt, speciellt för mitt psyke. Vet inte om det har med o göra att jag äter fruktansvärt lite på dagarna, dels för jag typ aldrig är hungrig. En sak till som har blivit typ omöjligt o äta är fett o socker. Om man har typ fikat eller ska äta något gott till helgen så har jag mått så fruktansvärt dåligt i hela kroppen när den fått i sig mkt fett o socker. Helt stört! Får typ ont i kroppen? Undrar vad de beror på.

 

Nej nu ska jag försöka vila lite och sen ta tag i dagen.